This Is A Bump In The Road.
Jag vill bryta mig loss, åka bort ett tag, bort från all press, allt skitsnack,
bort från mänskligheten, ensam, vara helt själv,
och inte behöva bry mig om någon annan.
Stänga av telefonen, göra mig okontaktbar och bara vara,
göra sånt jag tycker är kul utan att behöva lyssna på någon annan.
jag blir så stressad av allting, av alla måsten och av allt jag skulle behöva göra.
Är man självisk om man vill det?, är man självisk när man inte vill behöva
bry sig om någon annan än sig själv ett tag...?
Eller är det något som alla skulle behöva ibland men bara inte gör?...
bort från mänskligheten, ensam, vara helt själv,
och inte behöva bry mig om någon annan.
Stänga av telefonen, göra mig okontaktbar och bara vara,
göra sånt jag tycker är kul utan att behöva lyssna på någon annan.
jag blir så stressad av allting, av alla måsten och av allt jag skulle behöva göra.
Är man självisk om man vill det?, är man självisk när man inte vill behöva
bry sig om någon annan än sig själv ett tag...?
Eller är det något som alla skulle behöva ibland men bara inte gör?...
Word on the street santa's coming tonight, reindeer's flying in the sky so high.
Idag är det 17 dagar till julafton, och tydligen enligt facebook så har det nyss snöat,
jag har inte orkat kolla ut än, men jag litar på mina facebookvännor.
I år har jag varit duktig och köpt klart alla julklappar och iårsjul ska bli en
bra jul har jag bestämt, och då är det bara så. Det här året har jag lyckats
önskat mig gåstavar, alltså gåstavar jag måste vara den tråkigaste ungen som finns,
men tur att jag önskade mig dom själv, för om jag fått ett par utan att ens nämnt dom
skulle jag ta det som ett tecken på att pappa menar "ut och träna latunge, snart ser du ut som
en boll med dubbelhaka och trippelmage" och fastän det är sant så skulle jag bli ledsen och
hela julen hade blivit förstörd. Så ge aldrig bort något sådant till en fdsmal, samma sak om man
skulle ge rynkkräm till sin mamma eller typ tandkräm till någon, det är lika som att säga att någon
ser snart har rynkat ihop och luktar illa i munnen. Det var alltfrån mig hejdååe.
HEJ
Hej bloggeeeen, nu är det så här att Agnes tänkte försöka blogga igen,
aa vi får se hur det går den här gången, men jag tänker självklart inte
försöka vara kenza och lägga upp bilder på min dagens outfit när allt kommer
från gina och h&m, sånt tycker jag är lite pinsamt... Jaja just nu är jag hemma och är sjuk
nog därför jag är lite bitter hihiiiii, hejdå bloggeeen.
I Was Stupid, For A While
Kärlek och Kärlek
"Vägskäl. Då valmöjlighet blir en smäll på käften.
Möjligheter förvandlas till rädsla och tanken på risker
genererar bristande tårkanaler.
Smärttröskeln skiftar i takt med spellistan.
Hjärnrummen så pass tomma
att omvärldens röster är de enda vilka ekar inuti.
Den egna rösten kryper bak i hålrum. Sitter skakandes.
Väntandes. Beslut blir en börda. Beslut blir en baksmälla.
Förlorad i sig själv. Förlorad i framtiden. I nuet.
Förlorad i själen. Förlorad, tappad, förfallen.
Promenerar i oändliga tomrum. Promenader på jakt. Sökandes.
Söker svar i minnen. Drömmar. Visioner.
Söker svar om riktning. Mål. Mening. Vägskäl blir rondeller. Cirkulerar."
Dollyblond.se
Sånt är livet..
Sen långt tillbaka har jag byggt upp en mur runtom mig
har klarat mig själv så länge, mått bra, hela tiden tänkt
att jag klarar mig, behöver ingen annan..
Sen kommer den där personen som man låter den där
muren svaja för, man plockar bort några stenar,
sen några till.
Men efter ett tag får man börja om ifrån början,
vem vet du kanske byggde fel, anlitade fel rivningsfirma,
så du måste bygga upp den igen
tänka att den blir starkare den här gången, använda mer
stenar, det har funkat så bra så länge, nytt år börja om på nytt.
Inte ge efter aldrig ge efter, inte släppa in någon,
visa inga känslor, dom finns inte, visa dig inte svag, visa ingenting,
så slipper du bli sårad..
Men det kanske inte funkar så eller så gör det, det.
Är det verkligen det livet går ut på, att bygga upp så många
murar som går, men vad gör man när stenarna är slut?
När det inte finns något kvar att bygga av och vem orkar
samla nya stenar.. det tar sån lång tid, kanske är det värt det?
Men tänk om muren skulle bli alldeles för stark då?
och inte ens man själv kommer ut därifrån?
Vad gör man då?
Det är fan frågan det.. Livet är en balansgång och våga inte
vicka ner på fel sida, för det är inte lätt att ta sig tillbaka igen..
